Japp, jag har nu bestämt mig. Det känns som om detta är min sista chans. Alla jag pratar med ser lite nedvärderande på mig och säger att jag har dålig karaktär och att det bara är att ta ett personligt ansvar. De fattar ingenting.
Jag vägrar att
skära upp magen och göra något med magsäcken. Det verkar visst vara den sista utvägen - hur sjukt är inte det!!??? Det måste finnas något annat.
När jag hade ryggat för priset så frågade han om jag inte tyckte att jag
var värd det? Frågade om hur mycket tid och pengar jag hade satsat på mig själv under det sista året som inte var mat!!!
Det blev en ny frågeställning för mig eller en sådan där aha-upplevelse. Jag är
VÄRD det, jag är verkligen det. Men kan man sätta ett pris på vad man är värd frågade jag.
- Priset är mer det verktyg du behöver för att få tillbaka
din livskvalité. Han tycker att jag har ett
VÄRDE, att jag är värd att satsas på. Och att det är värt priset. Men att allt måste komma från MIG själv, att jag måste känna efter och verkligen känna att detta är något som jag vill göra.
Inte för att läkaren har sagt att jag borde gå ner i vikt, inte för att sambon ger mig pikar eller att busschaffisen suckar för jag har svårt att stiga upp i bussen. Beslutet måste jag ta och jag är verkligen värd detta.
Ja det är jag.
Så jag ringer xtravaganza och får en ny tid där jag ska skriva in mig.
