Första svackan..

JISSES - är inne på första riktiga svackan.

Det började igår med att jag kände mig lätt yr och tyckte att måltidsersättningen smakade PEST och pina. Så jag tog en morgonpromenad och när jag fick andas stort och svettas ut en massa så kändes det väldigt mycket bättre. Men jag är trött och slö i kroppen och den VILL inte det jag vill.

Ringde xtravaganza och de frågade 100 frågor och konstaterade att jag druckit för lite - vilket jag kan hålla med om. Känner konstig i magen så de frågade också hur mycket olja och loppfrön jag hade ätit. De tar ju en tag innan "det" kommer ut så jag kan ha överdoserat en aning.
DETTA VAR IGÅR.

Imorse fick jag gå på toa, mer springa för jisses vad det kom ut. Det var inte mycket men magen vred om och jaaa.... Nästan så jag blev kallsvettig. Så nu fattar jag att det blev lite för mycket loppfrön och olja. Jag tog lite extra eftersom det hände inget först men tänkte inte på att det tar lite tid.

SÅ nu är jag lite matt i benen men har druckit extra så det känns rätt okey igen. Använder nu en annan måltidsersättningssmak så jag får en annan en den jag hade svårt med att få ner. Har tränat extra mental träning och upprepar min målbild så ofta det går.

Jag ger mig inte....

och på åttonde dagen......

Fantastiskt. -5 kg

Jag känner så mycket just nu. Det liksom bubblar inuti mig och jag är på VÄG.
En vecka senare, 5 kg senare och jag mår så himla bra enda in i själen.

Vi hade grupp också och att lyssna på de andra gjorde att jag kände mig INTE ENSAM längre. Fattar ni, jag är inte ensam. ALLA inlägg här också gör att jag blir så rörd.

Vi satt ett gäng tjejer och några killar och pratade med varandra om vår vikt utan att det kändes skämmigt, skamligt och utan en lätt känsla av ångest. SÅ SKÖNT.

Vår erfarenhet av första tiden var varierad och vissa hade haft det kämpigt medans andra hade inte känt något alls. Det första vi fick göra va ratt presentera oss med vår målbild. Den skulle tydligen sitta stenhårt fast i hjärnan - inget skall rubba den. Det är dit JAG ska.

Vår coach frågade oss om vi hade vart på toa och gjort det där som kommer ut där bak. Näää pep vi flera stycken så vi fick råd om loppisfrön och lite olja för att inte bli förstoppade. Linfrö skulle också vara OK men det hjälper bara mot trög mage inte om det vill ut lite för häftigt.

Så jag stoppade ena måltidsersättningen i frysen en timme och äter som glass medan jag lyssnar på CD´n. Nu ett nytt spår.

/ dagar senare - 1 vecka.

Dag 5
Det går underbart bra - halva veckan har nu gått. Fått inrutiner med den här måltidsersättningen. Kan erkänna just nu att det var kämpigt men inte så det blev slitsamt. Nu ska allt bara bli bättre.

Min andedräkt är inte att LEKA med. Jag luktar som ättika men får veta att jag är i en bra ketonfas. Eftersom jag är motiverad til max så köpte jag de där ketonstickorna på apoteket och de är så LILAFÄRGADE att stickan nästan bryts av.

Är inte hungrig och känner mig pigg och energisk - ska ta et varv runt stan på cykel.

Dag 6
Blev lite fundersam faktiskt över måltidsersättningen. Tänk om jag inte få i mig ALLT jag behöver och falla ner död på marken etc. Ringde igen och jag kände hur de log mot mig genom luren. Inte elakt utan sådär varmt och skönt. De berättade att måltidsersättningen är FULL med vitaminer och mineraler. Så bättre kunde jag inte få. Slappnar av lite och blir lite spänd när det kommer på tal - VATTNET. Får inte dricka mindre bara för att jag känner mig trygg.

Dag 7
YIHAAAAAAAAAA.......en vecka och jag mår BRA. Känner ett litet sug på kvällen men tar en liten promenad istället. Lyssnar på min CD skiva, matar in bra budskap och får in TVÅ...2 fingrar mellan byxorna och magen.
Blandade lite pepparmint i chokladen och den blev ljuvligt god.

Imorgon vägning och gruppträff.

TACK FÖR KOMMENTARER OCKSÅ.

Inskriven - nu jäklar....4 dagar

Jag är inskriven på ett år.
Nu börjar jag min resa mot ett lättare liv.

Har skrivit in mig, fått allt mitt material med måttband, CD-skiva, shaker och en gott intryck i hela kroppen.

På centret räknade man ut hur många veckor det skulle ta för mig att gå ner mina kilon.
Eftersom jag äter medicin så finns det bara ett program för mig att gå - vilket kallas 26-an.


Jag fick två alternativ. Den ena är att äta sig ner i vikt och det andra var att inta måltidsersättning. För mig var det lätt att bestämma sig - varför lägga onödig tid på att gå ner i vikt när det är metoden för att hålla vikten som jag behöver träna.

Jag valde att gå ner i vikt genom måltidsersättning. Har pratat med min läkare som godkänner allt via telefonen och som önskar mig LYCKA TILL.

Dag 1 - nu eller aldrig - vägt in mig och mätt mig.
Morgon - Steg upp och försökte få ihop det hela. Hur var det nu jag skulle göra.Väljer att ta en halv måltidsersättning som är kall, shakar runt den ordentligt så inga klumpar finns kvar.
Istället för att hälla upp den i tallrik så väljer jag att dricka den på studs.

Ställer fram en 2 liters kanna med vatten. Känner att jag blir törstig så jag dricker cirka 2 stora glas.

mellanmål - shakar de andra halvan och dricker lika mycket vatten igen.
Lunch - kokar vatten i vattenkokaren och gör en halv sparrissoppa. Dricker ett glas vatten före och två efter.
Upptäcker att när man känner sig kissnödig så måste man gå DIREKT - NU och kissa för annars hinner jag knappt.
mellanmål - kokar vatten och tar den andra delen av soppan och dricker mitt vatten igen.
Fyller på vatten kannen igen.
middag - väljer en varm soppa igen och dricker mycke vatten.
Funderar på hur jag ska kunna sova med allt skvalpande med vatten i kroppen...JISSES
mellanmål - tar en kall shake och surplar i mig + en massa vatten.Känner mig oförskämt pigg och vaken.

DAG 2
Följer samma ätmönster som igår. Hinner bara svälja frukosten så vrider det lätt till i magen och jag sprutlackerar sedan toastolen. Känner mig konstigt tom och lätt efter det utan att bli hungrig.

Eftersom jag fått en grundlig genomgång hur kroppen kan reagera och fungera så vet jag att den håller på att tömma sig på allt socker som finns inlagrat i kroppen och att det är urmegajätteviktigt att dricka allt detta vatten. Kroppen kan skicka ut allt som den gjorde med mig, man kan få lite förstoppning eller så händer inget alls.
Vattnet sköljer ur kroppen och suget kan komma och gå. UT OCH PROMENERA - hör jag en röst upprepa inom mig. Allt för att få fart på förbränningen och svettas ut överflöd. I min hjärna vill jag gärna svettas ut övervikten också.
Lyssnar på min CD-skiva och matas med olika budskap som ska ner i mitt undermedvetna och hjälpa mig att gå ner i vikt.

DAG 3
Samma ätmönster - detta ska följa mig i några veckor nu.
På tredje dagen har jag fått veta så börjar jag tappa vikt i form av fett. Nu är det väldigt viktigt att få i sig allt vatten, röra på mig för få igång cirkulationen i kroppen och tömma varje uns av socker. Nu ska jag in i ketonfasen där kroppen byter förbränningsapparat. NU BÖRJAR DET.

Jag fryser, tappar ork och känner mig urtrött. Fasiken är det värt detta????? Jag återkallar rösterna från centret och dessa säger att detta är den tuffaste dagen. I mitt huvud ser jag om och om igen bilden av hur jag ser ut när jag är klar - min målbild.
På eftermiddagen lägger jag mig en stund och lyssnar på CD och somnar ögonaböj.

Ringer till xtravaganza - möts av en glad och varmt kvittrande röst som talar om att det är fullt normalt att frysa och känna trötthet. Lyssna på kroppen och ta det lugnt. Promenera i saktare fart och drick mycket. Andas lugnt, vila mellan varven.
Får nog motion när jag springer på toa och kissar stup i kvarten. Går och lägger mig tidigt, känner suget efter ost kommer. Slänger osten i soperna så jag slipper se den!!!

DAG 4
Känner mig lustigt nog mycket bättre idag. Är inte så tung i huvudet och känner en lättnad. När jag dricker min frukost så känner jag att jag blir lugn och faktiskt mätt. Tar en tur ut innan jag drar iväg. Har fortfarande samma ätmönster som första dagen men nu känns det inte alls konstigt eller ovant. Ibland kör jag måltidsersättningen med mixerstav så slipper jag klumpar.

Jag tar på mina BYXOR - DE SITTER LÖSARE - FATTAR DU - LÖSARE......En stor sten faller från mitt hjärta. Jag sitter ner och jag njuter av ett få in ett finger mellan linningen och magen. Jag ler för mig själv - lyssnar en extra gång på CD och jag är bara så förbaskat GLAD.

Japp...

Imorgon blir det att skriva in sig på viktnedgång.
Har bestämt mig NU.

Fredag - då ska jag skriva in mig.

Onsdag idag.
Tittade på vad jag åt till frukost - limpa med leverpastej och massor med saltgurka. Jag tycker att det är en bra frukost - faktiskt. Men om jag bara kunde äta EN skiva....... nej jag måste skynda mig att proppa i mig fler.

Jag inser, jag behöver hjälp. Jag VILL ha hjälp. `Någon sa i en kommentar att be om hjälp är inte en svaghet.

Tack för det
Kände för att fixa bloggen så jag trivs med den bättre.

Funderar...fortfarande

Jag funderar fortfarande..... har tid men kan dra mig ur...inskrivningen

Igår åt jag en bakelse och drack kaffe. Vet inte om den äcklade blicken jag fick var för att jag är så jättetjock eller om jag bara inbillade mig...

Bestämt mig

Japp, jag har nu bestämt mig. Det känns som om detta är min sista chans. Alla jag pratar med ser lite nedvärderande på mig och säger att jag har dålig karaktär och att det bara är att ta ett personligt ansvar. De fattar ingenting.

Jag vägrar att skära upp magen och göra något med magsäcken. Det verkar visst vara den sista utvägen - hur sjukt är inte det!!??? Det måste finnas något annat.

När jag hade ryggat för priset så frågade han om jag inte tyckte att jag var värd det? Frågade om hur mycket tid och pengar jag hade satsat på mig själv under det sista året som inte var mat!!!

Det blev en ny frågeställning för mig eller en sådan där aha-upplevelse. Jag är VÄRD det, jag är verkligen det. Men kan man sätta ett pris på vad man är värd frågade jag.
- Priset är mer det verktyg du behöver för att få tillbaka din livskvalité.

Han tycker att jag har ett VÄRDE, att jag är värd att satsas på. Och att det är värt priset. Men att allt måste komma från MIG själv, att jag måste känna efter och verkligen känna att detta är något som jag vill göra.

Inte för att läkaren har sagt att jag borde gå ner i vikt, inte för att sambon ger mig pikar eller att busschaffisen suckar för jag har svårt att stiga upp i bussen. Beslutet måste jag ta och jag är verkligen värd detta.

Ja det är jag.

Så jag ringer xtravaganza och får en ny tid där jag ska skriva in mig.

Första mötet - xtravaganza viktcenter Umeå

Jag var så nervös. Kände mig svettig, obekväm och undrade om t-shirten satt alldeles för kletigt på kroppen. LUKTAR JAG?

Testade lite och sniffade i armhålan utan framgång. YES.....

Gick trappan ned och möttes av en öppen dörr och utanför en HÖG med skor. Jag tog av mig skorna och kollade om någon tå tittade ut, om sockarna var hela medan jag steg in.

WOW, säger jag bara. WOW, vilken syn jag möter!!!

En öppen spis eller något liknande och levande ljus i lokalen. Färger i grönt och orange. Skön stilla musik som kändes lugnande och fick mig att slappna av en aning.

En man i grön tröja kommer mot mig och tar mig i handen, tittar mig i ögonen och har ett stort varmt leende. Det var hans röst jag hade mött i telefonen.

Hej och välkommen säger en ljusare röst och jag tittar upp. En leende kvinna tittar på mig och tar i hand sedan hon sagt att hon också jobbade där.

Vi sitter där bredvid varandra, Tomas och jag och det känns otroligt bra. I hans blick ser jag inget nedvärderande utan ett intresse för MIG.

Själva mötet

Tomas frågade om han fick gå fråga en massa om mig, allt för att han skulle kunna ge mig ett förslag på vad just jag behöver.

Det gick jättebra och frågorna vara så lätta och enkla att svara på eftersom det handlade om inte bara vikt utan hur jag hade det lite runt om. Han värderade inget jag sa, inte ens med en liten rynka på näsan eller ett snett överseende leende. SÅ jäkla skönt.

Drog lite i t-shirten igen för att den inte skulle kladda fast på kroppen.

Utifrån alla de där frågorna som han ställde så förklarade han vilket program han tyckte att jag skulle passa i. Eftersom jag äter medicin etc så finns tydligen flera saker att tänka på.
Flera gånger förklarade han att jag skulle få jobba med mitt beteende och med att lära mig äta rätt samt att röra på mig.

Han förklarade för mig varför jag inte hade lyckats hålla vikten förr eftersom jag inte hade rätt bild av mig själv sedan jag tappat mina kilon.

Han betonade att alla skriver på ett kontrakt på 12 månader så att de försäkrar sig om att jag inte bara har gått ned i vikt utan också kommer att behålla vikten.

FATTAR NI - BEHÅLLA VIKTEN, blev nästan tårögd.

Fick gå runt och titta på lokalen, fick ett förslag på vilken grupp jag skulle få gå i och sist ett PRIS!!

Jodå visst kostar det. Men jag VILL gå ner i vikt NU och behålla den för all framtid.
Jag fick med mig alla uppgifter och gick hem för att fundera om jag var värt detta!!!!

Min första dag

Jag har bestämt mig, egentligen så bestämde jag mig för länge sedan men har mörkade det hela. Nu när jag kommit en lång bit på väg vill jag berätta om min viktnedgångsresa. För att verkligen lyckas den här gången, mitt sista försök så började jag skriva DAGBOK. Den är den som du nu kommer att få ta del av.

Jag har försökt gå ner i vikt så många gånger men jag har blivit så besviken. Så besviken att det svider i mig, jag får ont i magen, kallsvettas och en känsla av totalt misslyckande hänger över mig. Jag väger väldigt mycket för mycket, har högt blodtryck och min blodsockervärden börjar bli oroväckande. Känner mig svag, orkar inte rusa upp för en trappa och det känns som om andra betraktar mig som en person utan karaktär.

Då såg jag en annons i vår tidning. Har sett den flera gånger men efter att ha förstått att beteendemedicin inte får vara kvar i Umeå så fanns det ingen fler återvändo utan jag måste ta i detta.

Jag greppade direkt telefonen och ringde men la på luren direkt. Efter hjärtklappning och svettning på ryggen.

Men då hände det. Det ringer i telefonen och jag svarar. En mörk röst, varm och inkännande frågar om jag jade ringt upp dem. Om jag ville veta lite mer om deras koncept.

Jag kunde inte neka utan sa ja. Kan ni då tänka er vad som hände...............
Jo, jag blev inbjuden till ett första möte, se på deras lokaler och göra mig en egen uppfattning om det hela. Det var helt GRATIS....wow....tänk att man kan få något GRATIS....
Vem kan motstå en sådan sak. Så jag sa JA.